Konstgymnasiernas gård har fått ett nytt studentverk – ”Det är fint att all konst inte hålls inom fyra väggar”

Under sommaren har konstverket Oman virran kulkija (”Den som går sin egen väg”), skapat av Freja Svens, elev vid Helsingfors bildkonstgymnasium, färdigställts på skolgården vid Siltavuorenpenger 10. I centrum av den färgstarka och lekfulla målningen finns en större fisk som simmar i motsatt riktning mot de mindre fiskarna runt omkring.

Verket är det vinnande bidraget i en tävling som Hemsö arrangerade för elever vid Helsingfors bildkonstgymnasium och Kallio gymnasium, vilka använder fastigheten som kompletterande lokaler. Uppgiften var att utforma ett permanent konstverk till den stora betongbelagda gårdsplatsen på tredje våningen. Förslagen bedömdes av en jury med representanter för hyresgästen och användaren Helsingfors stad, från stadsmiljösektorn samt utbildningssektorn. I juryn ingick även arkitektbyrån Arkkitehdit NRT, som ritat byggnaden, lärare från gymnasieskolorna samt Hemsös projektchef Tino Raatikainen.

Raatikainen berättar att tävlingen förenade Hemsös ambition att stödja offentlig konst med behovet av att skapa mer liv på gårdsplatsens stora betongyta.

Tävlingen höll hög klass och det kom in dussintals förslag på konstverk. Frejas förslag övertygade juryn med sin berättelse.

– Det representerar tanken om elever som går sin egen väg – och den vägen följer inte alltid strömmen. Verket var dessutom väl genomförbart och passade bra in i miljön. Det var roligt att Freja själv ville genomföra målningen och att Hemsö på så sätt fick möjlighet att stötta en ung konstnär, säger Raatikainen.

Ett varmt tack till Freja, alla som deltog i tävlingen och de lärare som ansvarade för det praktiska genomförandet. Er insats var mycket viktig.

Hur föddes idén, hur var det att måla sitt eget verk i en offentlig miljö och vad hoppas Svens att konstverket ska tillföra i vardagen för dem som använder gården? Vi intervjuade konstnären.

Freja, berätta lite om dig själv och din bakgrund inom konst.

– Jag heter Freja Svens och tog studenten från Helsingfors bildkonstgymnasium våren 2026. Jag har ägnat mig åt konst på fritiden i hela mitt liv. Digitalt tecknande har varit min främsta konstform sedan jag var ungefär tolv år. På högstadiet deltog jag i ett projekt där vi som grupp målade byggstaket vid byggarbetsplatsen i Eteläranta. Det här projektet var på ett helt annat sätt mitt eget. Jag hade aldrig tidigare målat ett så stort verk eller arbetat på den här typen av yta.

Hur kom det sig att du deltog i konsttävlingen?

– Tävlingen dök upp under en bildkonstkurs där vi arbetade med arkitektur och rumslig konst. En av kursuppgifterna var att delta i tävlingen.
Jag tänkte egentligen inte på möjligheten att vinna. Jag såg det mer som en kursuppgift: nu har vi den här uppgiften – vad skulle vara roligt att rita? Sedan började jag arbeta med den.

Vilken vision ligger bakom konstverket?

– Jag ville överföra tanken om att gå sin egen väg till en version som passade fiskar. Under skissarbetet provade jag olika havsdjur och ritade först bland annat en manet, en bläckfisk och en ål, men till slut landade jag i den klassiska fiskformen.
Till spiralen hämtade jag inspiration från Helsingfors bildkonstgymnasiums logotyp och det gyllene snittet. Jag tänkte att det på vårt gymnasium, och säkert även på Kallio gymnasium, finns människor som inte är rädda för att sticka ut från mängden. Budskapet om att våga följa sin egen väg kändes väldigt passande just för den här gården.

Vad kändes intressant eller utmanande med uppgiften?

– När ett verk är så här stort och målas på marken betraktas det från många olika håll. Jag ville inte göra ett abstrakt verk eftersom föreställande konst ligger mig närmare. Jag behövde hitta ett föreställande motiv som ändå fungerar att betrakta från olika riktningar. Fiskarna kändes passande för det.

Jag funderade också på hur verket skulle kunna genomföras i praktiken. Om det skulle målas var det bra med tydliga färgfält och inte alltför många små detaljer. Då blir det lättare att överföra motivet till marken.

Hur kändes det när du fick veta att du hade vunnit tävlingen?

– Jag blev förstås väldigt överraskad. Jag hade nästan hunnit glömma bort tävlingen eftersom vi redan hade gått vidare till nya ämnen på kursen.

Jag blev verkligen glad över att mitt verk valdes. Från början tror jag att tanken var att jag skulle rita verket och att någon annan sedan skulle måla det. När jag senare fick veta att jag även kunde måla verket själv om jag ville bestämde jag mig ganska snabbt för att göra det.

Samtidigt var jag lite skräckslagen eftersom det var nytt för mig att måla utomhus med täckfärg, och även skalan på verket var helt ny. Men jag är väldigt glad att jag antog utmaningen.

Hur gick det till att genomföra konstverket på gården?

– I början behövde alla markeringar och mätningar göras. Jag ritade upp ett rutnät på marken där varje ruta var en halv meter gånger en halv meter. När jag höll på med det kändes det faktiskt lite hopplöst.

När jag väl kom igång och fick den första färgen på betongen förändrades känslan. Särskilt mot slutet, när resultatet började bli synligt, kändes arbetet väldigt givande. Jag har också börjat tycka mycket mer om att måla med täckfärg.

Vad hoppas du att människor ska tänka när de ser konstverket?

– Framför allt hoppas jag att målningen gör människor glada. Den är färgstark och lekfull, och jag tycker att småfiskarnas knappögon är roliga.

Jag hoppas också att målningen ska locka människor att använda gården mer. Studenter sitter ofta vid cykelställen, och kanske kan verket få dem att sprida ut sig mer över gården. Om man till exempel placerade ut bänkar där skulle det kunna bli en trevlig plats att sitta på.

Hur känns det att konstverket nu blir en del av många människors vardag?

– Runt gården finns många fönster från olika håll: från båda gymnasiernas lokaler, från bostadshusen och från högstadiets håll. Jag hoppas att de vars utsikt förändras av målningen blir glada av den.

Det känns också väldigt fint att konstgymnasiets prägel syns utåt och att all konst inte hålls inom fyra väggar.