Livskvalitet för äldre kräver politisk förändring
Behoven växer snabbare än kapaciteten
Andelen äldre av den svenska befolkningen blir allt större. Det innebär stora utmaningar för hela samhället och kräver att vi agerar redan nu för att säkerställa livskvalitet även i livets sista skede.
Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) beräknas närmare åtta procent av Sveriges befolkning vara över 80 år till år 2030. Idag tillhör den gruppen några av världens lyckligaste, enligt forskning från Handelshögskolan i Stockholm, tack vare en känsla av stark social tillhörighet och nära relationer. Men hur ser situationen ut om några år, när gruppen har vuxit kraftigt och vi varken har tillräckligt med vårdpersonal eller lämpliga bostäder för denna åldersgrupp?
Kommunerna kämpar redan idag med att möta behoven. Personalbristen inom äldreomsorgen är stor, samtidigt som det saknas äldreboendeplatser. Kötiden för att få plats på ett äldreboende är idag minst tre månader, men ofta mycket längre än så.
Framtidens äldreboenden måste möta flera behov samtidigt
Som långsiktig fastighetsägare och utvecklare av äldreboenden är vi väl medvetna om komplexiteten i att skapa miljöer som fungerar både för de boende och för dem som arbetar där. Boendena ska vara trygga, tillgängliga och bidra till livskvalitet, samtidigt som de behöver ge goda förutsättningar för vård och omsorg. Utmaningen blir ännu större när nya äldreboenden ska byggas i centrala lägen eller nära kollektivtrafik för att vara tillgängliga för anhöriga och attraktiva som arbetsplatser.
Teknik som stärker både omsorg och självständighet
Här spelar välfärdstekniken en avgörande roll. Utvecklingen har gått snabbt under de senaste åren. Trygghetssensorer och personliga larmarmband är några exempel som både underlättar för personalen och stärker de boendes självständighet. Genom att personalen snabbare kan identifiera när hjälp faktiskt behövs kan resurser användas mer effektivt. Det frigör tid för omsorg, mänskliga möten och fler vårdtagare, samtidigt som arbetsmiljön förbättras. Rätt använd kan tekniken bidra till bättre omsorg, ökad trygghet och ett mer attraktivt arbetsliv inom äldreomsorgen.
När väntan blir en fråga om livskvalitet
I en artikel i Dagens Nyheter den 27 maj 2026 beskrivs hur våra äldre får vänta i minst tre månader, ofta längre, för att få plats på ett äldreboende. Under tiden får personen bo hemma själv med kameraövervakning, för att minska antalet besök från hemtjänstpersonalen och därmed hantera kompetensbristen. För många äldre leder väntan till en lång tid av isolering, ensamhet och otrygghet. För anhöriga växer samtidigt oron och känslan av otillräcklighet när stödet inte räcker till.
Med fler äldreboendeplatser kan väntetiderna kortas och välfärdsteknik användas i kombination med en mänsklig kontakt för att ge vård och bryta isoleringen. Just den mänskliga kontakten är i sig en avgörande fråga om livskvalitet.
Regelverken måste möjliggöra utveckling
För att investera i välfärdsteknik krävs resurser. Med dagens regler och förutsättningar, som i stor utsträckning är anpassade för vård utan tekniska hjälpmedel, läggs resurser på planlösningar och inventarier som inte är optimala, varken ur ett vård- eller stadsutvecklingsperspektiv. Det riskerar att försvåra både investeringar och utvecklingen av framtidens äldreboenden. Ska vi kunna bygga äldreboenden som ger trygghet och livskvalitet, samt en hållbar arbetsmiljö, krävs politiska förändringar.
- Ta ett nationellt helhetsansvar
Det behövs en nationell samordningsfunktion som kan samordna regelverk och riktlinjer för arbetsmiljö, vård och bostadsutveckling. En samlad funktion som driver utvecklingen mot moderna, ändamålsenliga och hållbara äldreboenden. - Ge IVO en tydligare rådgivande roll
Inspektionen för vård och omsorg (IVO) behöver i större utsträckning ge vägledning under utvecklingen av nya äldreboenden. När aktörer inte får tydliga besked tidigt i processen uppstår osäkerhet kring vilka lösningar som kommer att godkännas. Det hämmar investeringar och bromsar utvecklingen av ny teknik och nya arbetssätt. - Skapa mer flexibla regelverk
IVO behöver omvärdera sin praxis kring utformning av äldreboenden i takt med den tekniska utvecklingen. Om välfärdsteknik kan lösa vissa behov bör den också få göra det, istället för att äldre krav på exempelvis siktlinjer och bemanning styr utformningen av ett äldreboende. Detsamma gäller krav kopplade till pentryn och arbetsmiljö. Fokus måste ligga på vilken kvalitet och funktion som skapas, inte på exakt hur lösningen ser ut.
Dags att framtidssäkra äldreomsorgen
Sverige står inför en historisk demografisk förändring. Antalet äldre ökar snabbt och andelen personer i arbetsför ålder minskar. Därför måste vi våga utveckla hur vi utformar våra äldreboenden, och hur omsorgen bedrivs.
Att kunna åldras med trygghet, värdighet och livskvalitet borde vara en självklarhet, även när behoven av omsorg blir som störst.
Åsa Nordell, talesperson framtidens äldreboenden, Hemsö
